Drop in

Igår pappersjobbade jag hemifrån och när jag på eftermiddagen skulle koka min kaffekopp så såg jag i ögonvrån att frissan mitt emot hade satt ut sin drop in-skylt. Så jag skippade kaffet och knallade ner för att klippa håret istället.
En timme hade jag nyklippt fluffigt fönat tanthår. Tänkte fasen vilket ovanligt dumt infall det här var då,   man ska aldrig gå till nån annan än sin vakiofrissa, men jag tackade och betalade och gick hem, träffade såklart en granne som ville småprata en stund i trappan på vägen upp och det enda jag kunde tänka på under tiden var hur obekväm jag kände mig i mitt fula hår.

Nåja, väl hemma så plattade jag ner det och rufsade till det och till min stora förvåning så är det mitt i allt en riktigt fin frisyr i alla fall!
Lite som rysk roulette det här att gå till frissan, gränsen mellan en snygg kort och självlockig frisyr och tantigt fluff är verkligen hårfin (haha, i made ordvits), men den här gången är jag faktiskt ovanligt nöjd.
Men en grej, varför vågar man aldrig riktigt säga att man inte är helt hundra nöjd då man är hos frisören? Eller är det bara jag som är en mespropp? Och vad är grejen med den här mommostylingen med fluffigt fönat hår? Eller är det bara jag som alltid blir fluffigt fönad hos frissan?
Hur som haver, slutsats: det kan vara ett riktigt lyckokast att någon gång våga svika sin gamla vanliga frissa och prova nån annan emellan.