Idag träffade jag en gammal tant på posten som blev glad över att jag är österbottning och kan finska så att hon fick prata finska med mig. "Det är så roligt att prata finska här på Åland då ingen förstår vad man säger, det är som att ha ett hemligt språk" sa hon. Nu är det ju förstås inte riktigt så, men det var lite roligt i alla fall. Det är ju inte som att man direkt pratar finska ens varje vecka här så.
Sen berättade hon att hon flyttade hit för att gifta sig med sitt livs kärlek för över 50 år sedan, men att han nu är död sen tre år tillbaka. "Vad sorgligt" sa jag då, "Nånä", sa hon "han var snäll och vi var lyckligt gifta i 50 år". En sån fin tant alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar