Första fredagen i februari

Har kanske haft lite för mycket program denna vecka. Det tog riktigt stopp igår då vi skulle fara från öppna förskolan och jag som vanligt fick jaga fatt på Oliver i kapprummet då han varken ville åka därifrån eller klä på sig. Började plötsligt se stjärnor och fick sätta mig ner och vänta tills stjärnfallet framför ögonen skulle sluta. Det tog en stund. Och påminde mig om att trots att graviditet inte är en sjukdom (förutsatt att då att det är en normal graviditet och att man inte drabbas av några värre krämpor) så är man ju ändå inte i sitt livs toppform. Det är så lätt att glömma bort det då jag annars har mått relativt bra hela graviditeten och inte ens här på slutet haft några värre problem. (Ta i trä, ta i trä, ta i trä)
Så idag har vi bara varit hemma. Och gjort en massa ändå helt plötsligt. Men ändå haft det betydligt lugnare än vanligt. Vi har i alla fall överlevt ett riktigt ovanligt långt och argt trotsutbrott, trotsat både trotset och kylan och varit ute och åkt pulka och rutschbana, pysslat lite fånigt vändagspyssel (värsta dagispysslet alltså), sett på Cars för n:te gången, läst alla favoritböckerna ännu en gång, tvättat tre(!) maskiner tvätt och tvättkorgen är nu tillfälligt tom, lagat broccolipesto till lunch och blåbärspaj till efterrätt. Nu tupplurar Oliver och jag har slagit nytt rekord i Zookeeper. Så mycket bättre än så här behöver det faktiskt inte vara för att det ska vara en bra dag!


Lovade Oliver redan för länge sen att vi skulle baka blåbärspaj. Idag blev det äntligen av.


Inspirationen till blåbärspajen. En gammal favoritbok som vi ständigt återkommer till. Kan även rekommendera de andra böckerna av samma författare!


Pysslet. En hjärtgirlang av Olivers teckningar och färgad kartong. Vändagen på kommande ni vet.

Girlanden

Klippte en massa cirklar av loppistyger och sydde en girland. Tänkte att den ska passa både som jul- och allmän festdekoration, samt dekoration i barnrum om man så vill. Lite halvskräpiga iPhone-bilder, men ni ser ju på ett ungefär åtminstone.

Kaninerna

I somras hittade jag ett fint mönster på söta kaniner. De är ganska roliga att göra och det går ganska snabbt dessutom så det har blivit några sydda sen dess. Det går inte åt så mycket material heller så de passar bra att göra av restbitar. Babyvänliga är de också!


Den här fick min fina guddotter.


Den här fick en av mina systerdöttrar.


Och den här är Olivers.

Krasse

Olivers och mitt senaste pyssel. En smörgåskrasseodling i köksfönstret. Smörgåskrasse är så otroligt tacksamt, gror och växer snabbt och är gott och nyttigt. "Krukorna" är förresten tomma konservburkar som jag spraymålat svarta och sen är det bara att skriva på med vanlig tavelkrita. Funkar lika bra med svart sprayfärg som sån där tavelkritsfärg, bara att sprayfärg är typ hälften billigare. (Vad som sen är mest ekologiskt av de två vet jag inte, men min gissning är att varkendera är så värst eko...)

#twitstick

Förra veckan twittrade Johanna om att hon skulle börja sticka ett överkast åt sin son Tage och jag kom genast att tänka pirattröjan åt Oliver som jag började sticka på i höstas då jag och några kompisar hemma i Jakobstad startade en syjunta. Tyvärr kom jag inte så långt på den, för det första så hittade jag aldrig tid att sticka på den förutom då vi syjuntade varannan vecka och dessutom missade jag väl ändå typ hälften av syjuntetillfällena. Sen flyttade vi till Mariehamn. Av någon anledning kom stickningen med i flyttlasset* och det var ju tur för jag var inte sen att haka på Johannas stickprojekt! Det blir ett twitterstickninsprojekt och hashtaggen är #twitstick. Redan har några andra stickande twittrare hakat på twitsticket och det är du också välkommen att göra såklart! En syjunta på twitter alltså. Redovisning en gång i veckan tänkte vi.
Så nu ska Olivers pirattröja på riktigt bli klar också, men först måste jag riva upp det jag stickade i höstas och börja om i en storlek större, för jag misstänker att den blir för liten annars. Tur att jag inte hann så långt då i alla fall.


* Till skillnad från dom där tusen små sakerna som jag märker att jag saknar varje dag.