Första måndagen i februari

för alltså en vecka och två dagar sen, kl. 20.35 på kvällen föddes Wille. Allt gick bra och snabbt och vi mår bra. Oliver hade världens bästa barnvakt när det hela hände och nu tar vi det bara lugnt här hemma allihopa. Franz har pappaledigt så vardagen har inte riktigt hunnit börja än. Oliver börjar så smått vänja sig med att han är storebror nu också..

Första fredagen i februari

Har kanske haft lite för mycket program denna vecka. Det tog riktigt stopp igår då vi skulle fara från öppna förskolan och jag som vanligt fick jaga fatt på Oliver i kapprummet då han varken ville åka därifrån eller klä på sig. Började plötsligt se stjärnor och fick sätta mig ner och vänta tills stjärnfallet framför ögonen skulle sluta. Det tog en stund. Och påminde mig om att trots att graviditet inte är en sjukdom (förutsatt att då att det är en normal graviditet och att man inte drabbas av några värre krämpor) så är man ju ändå inte i sitt livs toppform. Det är så lätt att glömma bort det då jag annars har mått relativt bra hela graviditeten och inte ens här på slutet haft några värre problem. (Ta i trä, ta i trä, ta i trä)
Så idag har vi bara varit hemma. Och gjort en massa ändå helt plötsligt. Men ändå haft det betydligt lugnare än vanligt. Vi har i alla fall överlevt ett riktigt ovanligt långt och argt trotsutbrott, trotsat både trotset och kylan och varit ute och åkt pulka och rutschbana, pysslat lite fånigt vändagspyssel (värsta dagispysslet alltså), sett på Cars för n:te gången, läst alla favoritböckerna ännu en gång, tvättat tre(!) maskiner tvätt och tvättkorgen är nu tillfälligt tom, lagat broccolipesto till lunch och blåbärspaj till efterrätt. Nu tupplurar Oliver och jag har slagit nytt rekord i Zookeeper. Så mycket bättre än så här behöver det faktiskt inte vara för att det ska vara en bra dag!


Lovade Oliver redan för länge sen att vi skulle baka blåbärspaj. Idag blev det äntligen av.


Inspirationen till blåbärspajen. En gammal favoritbok som vi ständigt återkommer till. Kan även rekommendera de andra böckerna av samma författare!


Pysslet. En hjärtgirlang av Olivers teckningar och färgad kartong. Vändagen på kommande ni vet.

39+0

...och allt var bara bra på mödrarådgivningen idag. Nu får den lilla bebisen gärna börja komma ut faktiskt.

Jag har mina prioriteringar på klart i alla fall

Sytt en kanin åt babyn - Check!
Sytt ett påslakan som matchar kaninens öron - Check!
Bäddat babykorgen - Check!
Sytt ett spjälskydd till babykorgen - Check!
Städat nästan alla skrubbar, lådor och skåp i hela lägenheten - Check!
Tvättat pyttesmå babykläder - Njae. De som ska med till BB ja, men resten är ännu nerpackade i lådor i väntan på tvätt.
Skrivit förlossningsplanen som ska med till BB - Tja. Har åtminstone börjat.
Laddat batterierna till kameran - Nej.
Packat BB-väskan - Nej.

Men något måste man väl spara till sista minuten också? Vecka 39+0 imorgon så jag har på känn att jag hinner med de här sista grejerna ändå. Förutsatt att allt är bra på morgondagens mödrarådgivningsbesök då.


PS. Är förresten hemskt nöjd med babykorgen. Har haft nåt slags behov den här graviditeten att försöka återanvända och hitta bra begagnade grejer istället för att bara köpa nytt nytt nytt. Världen är ju redan så full med saker i alla fall tänker jag. Så babykorgen fyndade jag faktiskt redan i somras på marknaden, madrassen medföljde, ett madrasskydd som samtidigt är mjukt och gosigt fyndade jag på loppis i Jakobstad i höstas, mjuka och sköna underlakan och fina broderade dynvar hittade jag på Emmaus här i Mariehamn, spjälskyddet likaså. Det var förresten helt nytt ännu i plastförpackning, behövde bara korta av det lite och så sydde jag på några extra knytband så det skulle vara lättare att fästa i korgen. Täcket är helt nytt, det kom i mammalådan. Kudden är bara en supertunn, tunn sak jag sydde själv i samband med att jag packade en mammalåda åt Marthorna här strax före jul (bebisar ska ju egentligen inte ha någon kudde alls så, men det ser ju fint ut då man bäddar åtminstone). Och påslakanet som matchar kaninens öron är sytt av min mormors gamla bordsduk. Kaninkroppen är gjord av Franz' gamla manchesterbyxor. Mjukslitna och sköna. Så med tanke på att jag hade de flesta material till allting från förr så har väl korgen och allt innehåll kostat max 40 €. Inte så farligt mycket med andra ord. DS.

Spännande

Både baby- och valtider. Få se nu vem som hinner först, babyn eller Finland får en ny president? Själv tror jag att Finland hinner få en ny president innan babyn kommer, men man vet ju aldrig. Har i alla fall förhandsröstat för säkerhets skull.

Januari

Märker att jag varit lite tystare än vanligt på nätet nu sen julen. Inget allvarligt som har hänt, jag har bara inte haft så mycket att säga. Mycket av min tid har gått åt till att förbereda inför babyns ankomst samt göra så mycket skoj* med Oliver som möjligt. Samtidigt som jag förstås är mycket tröttare än vanligt, sover sämre om nätterna, har flera rådgivningsbesök än tidigare, jobbar lite med Polly Polly mellan varven och mest av allt bara vill läsa en massa böcker. Hade dessutom lite dåliga värden i ett rutinprov på mödrarådgivningen här strax efter jul som stressade upp mig en del och som ledde till ännu flera prov som skulle tas och med det fler besök på sjukhuset. Men allt visade sig vara bra till slut i alla fall och mina dåliga värden blev bra igen, så det var nu bara nåt tillfälligt. Men man (jag) blir ju såklart orolig.
Sista ultraljudet har vi också hunnit vara på och allt såg fint ut. Babyn lär ha långa ben! Inga tecken på att förlossningen skulle närma sig då, men det visste jag ju redan. Har nog räknat med att gå tiden ut och kanske någon dag över. Och nej, vi vet inte vad det blir, även om vi har våra aningar, det är ju bara roligt att få en överraskning sen. Men det lär ju antagligen bli det ena eller det andra.
Hade egentligen tänkt gå på föräldra-barn sången med Oliver idag, men beslöt mig för att jag inte orkar halka dit efter allt program vi haft den här veckan så vi stannade hemma och bakade muffins istället, och nu är de klara för provsmakning så ska övergå till det istället.

Så lång så läng!


* Hänga på Öppna förskolan då mest.

Tillbaka på ön

Efter ett långt och skönt jullov som spenderades till största delen i Dalabäck så är vi tillbaka i vardagen på ön igen. Ett riktigt välbehövligt jullov faktiskt. Jag har bara vilat och vilat och inte orkat göra så mycket alls. För redan första dagen satte magen takten med att jag först blödde näsblod två gånger och sen hade sammandragningar en hel natt. Men helt ofantligt skönt har det varit i alla fall!
Tyvärr tyvärr, så hann vi inte alls med att träffa så många nära och kära som vi hade velat. Men så är det varje gång vi är uppe och hälsar på och oftast när vi väl är uppe så är det ändå av någon speciell orsak (dop, bröllop, begravning, hyra ut lägenheten o.s.v.), plus då att man då gärna passar på att ha lite tumistid utan barn då man för en gångs skull har barnvakt.
Men nu är vi alltså tillbaka på ön igen och är dessutom på rätt sidor av graviditetsveckorna så om bebisen bestämmer sig för att komma lite tidigare än beräknat så är det helt okej, även om jag gärna skulle se att hon eller han stannar i magen ett par veckor till i alla fall.

Gravidkrämpan

Om jag jämför med andras berättelser om sina graviditeter så verkar det ändå som att jag hittills haft genomgående ganska lätta och obesvärliga sådana. Även om jag haft och har mindre krämpor som trötthet, viktuppgång (fast det hör ju till förstås), ont i ryggen och sånt så är det ju ändå inte saker som varit oöverkomliga och överlevbara.
Men nu har jag en riktigt irriterande gravidkrämpa som liksom inte riktigt vill ge med sig. Jag har i flera veckors tid nu dragits med sjuk fot, alltså så där att det gör ont när jag stöder på den och går. Först tänkte jag att den är väl överansträngd och det går över, men när det inte gick över så hasade jag mig iväg till hälsocentralen där en läkare undersökte min fot. Läkaren sa att det troligtvis är en graviditetsrelaterad inflammation i en sena under foten och att det tyvärr inte finns någon medicin eller smärtstillande de kan ge mig i det här skedet. Sen önskade hon mig lycka till och sa att förhoppningsvis är det bättre tills babyn föds. Om sisådär 10 veckor eller så. Suck alltså. Om jag hade haft sjukt i armen eller nåt istället, men foten alltså. Det är så frustrerande. Speciellt då vi bor på andra våningen och om vi ska ta oss nånstans Oliver och jag på dagarna, så är det till fots och/eller med buss som gäller. Så det enda som gäller just nu är att försöka vila foten så gott det går, men annars linka på bara. Ja, i mina löpskor förstås. Som är de fotsnällaste skorna jag har. Också de absolut fulaste. Oh well. Vara fin och lida pin eller halta i 10 veckor till. Valet är ganska enkelt. Fast när vi åker över till Stockholm nu i december ska jag verkligen försöka hitta ett par snygga och fotriktiga vinterskor nånstans. Så där, slutmarra här nu.

Jag vågade!

Har så länge varit trött på mitt tråkiga hår. Det har varit trött och slitet så länge. Tråkig frisyr. Det raknade från att ha varit ganska lockigt med förra graviditeten och sen tappade jag ju en massa med amningen. Och det hann ju inte riktigt återhämta sig heller innan hela cirkusen började om med en ny graviditet, men det fina med hår är ju att det växer ju alltid nytt sen även om man i perioder tappar det och det inte mår så bra. Men det är ju lite känsligt med hår. Att känna att man är ful i håret är inte roligt alls. Bara obekvämt. Man vill ju vara fin i håret liksom. Så jag kände att det var dags att göra något åt saken. Och samtidigt dags att ta tag i problemet att jag inte vågat gå och klippa mig till någon ny frissa här på Åland. Ja, ni hör ju. Trygghetsknarkare. Åtminstone då det gäller håret. Jag har i många års tid klippt mig hos en och samma frissa hemma i Jakobstad, men sist vi var hemma var hon på kurs i London och håret förblev oklippt och hemskt. Så jag bokade tid till Salongen som jag hört mycket gott om och igår bar det av. Jag sa som det var, jag är trött på mitt fula, trötta och slitna postgraviditets/gravidhår och att jag vill ha en frisyr. Vågar du klippa kort? frågade Anna som klippte mig och förklarade hur hon tänkte. Okej, så gör vi! sa jag och det här är resultatet. Jag är så nöjd!



"Vad fint!" och "att du vågade!" sa maken då han såg mig efter frisörsalongsbesöket igår. Och jo, jag vågade och glad är jag för det. Jej!

Det närmar sig...

Det går fort nu! Både julen och babyn är snart här. Är i vecka 30 nu och det betyder att det inte är så hemskt många veckor kvar så får babyn faktiskt komma om den så vill. Men jul först hoppas jag. Mjukstartar lite med att skicka lillajulklappar till systerdöttrarna.

Kaninerna

I somras hittade jag ett fint mönster på söta kaniner. De är ganska roliga att göra och det går ganska snabbt dessutom så det har blivit några sydda sen dess. Det går inte åt så mycket material heller så de passar bra att göra av restbitar. Babyvänliga är de också!


Den här fick min fina guddotter.


Den här fick en av mina systerdöttrar.


Och den här är Olivers.

Mera husligheter

Äppelmoset blir mindre tamt och mycket godare med lite riven färsk ingefära i koket. Är man riktigt i farten så lägger man också i lite rivet citronskal och några kanelstänger. Voilà! Morgongröten blev genast lite mera fartfylld i vinter.


Äppelmos

Det här är antagligen det bästa receptet på banankaka som finns. Så varsågoda bara, nu behöver ni inte googla mer. Jag tror att hemligheten är limen och att man skivar bananerna istället för att mosa dem.


Banankaka

Och här tog bakbloggen slut!

Sista magbilden

är tagen bara någon timme innan vi åkte in till BB. Jag fotbadar och sista minuten-läser på om förlossningar medan fadern tog tid på värkarna.

Jättemänniska fotbadar

3 x 3

Dagens mage + playlist

...och vi fortsätter ännu en dag med New York-temat på den populära serien Dagens Mage, v. 40+3 idag.

Och så delar jag också med mig av dagens Spotify-playlist, idag med Baby-tema, eftersom det känns ganska aktuellt just nu.

Klicka här: Baby playlist.

Dagens mage v. 40+2

New York-temat fortsätter också idag. Coney Island i en annan färgskala.

V. 40+1

Inget nytt på babyfronten ännu. Men en fin dag ändå!

Dagens mage. New York-temat fortsätter. Innehåller endast Baby eftersom fotot är taget innan den trevliga lunchen på After Eight med blivande fadern och hans arbetskompisar.

Efter lunchen släpade magen och jag ut oss på promenad. Idag var målet den stora matbutiken och vägen gick igenom Skolparken som lite kändes som ur en skräckfilm eftersom vi var helt ensamma där och alla fotspår från ev. andra vandrare hade blåsts bort av snöyran. Spännande, spännande.

Vi köpte en ananas* och vände sen hemåt igen.

På vägen hem ringde Eva och undrade om vi ville kaffelera. Dagens bulle byttes ut till dagens kokosboll på LBB.

En stor del av kvällen spenderades sen fotbadandes efter att ha varit på snabbvisit hos Antti & Nina, som är våra nya grannar rakt över gatan! Fin lägenhet har dom också!

Och det var den dagen. Återkommer som vanligt kanske imorgon med nya spännande äventyr!

* Ananas lär ha magiska krafter som startar förlossningar. Troligtvis bara humbug men ananas är gott så jag tyckte det var värt ett försök.

Min spännande dag - v. 40+0

Enligt alla beräkningar så är/var det idag som Baby borde ha fått för sig att ta sig ut. Men uppenbart är det väldigt trevligt där inne i magen så den valde att stanna en stund till. Och vad kan jag göra? Inte så mycket tydligen. Alla husmorsknep* lär vara verkningslösa ifall Babyn ändå inte är mogen att komma ut så det påstås att det enda man egentligen kan göra är att vänta på att det händer. Och hända borde det ju göra snart. Så nu ägnar jag mest dagarna åt att vara rastlös och få tiden att gå.

Allt detta spännande har jag gjort idag, med fotobevis och allt!

Favorit i repris! New York-magen. Innehåller förutom en Baby också lite frukost.

Efter att hela lilla familjen vaknat redan runt kl. 6** imorse så åkte vi iväg till rådgivningen kl. 8. Där fick vi veta att allt var bra och att om Baby inte bestämmer sig för att ta sig ut på eget initiativ så får den hjälp med det senast den 12:e.

Efter att vi kommit hem från rådgivningen släpade vi oss ut i snöyran på dagens promenad. Ibland var vägen lite svårframkomlig, men superpreggot trotsade*** modigt snön och traskade på.

På vägen hem, sådär lagom vid lunchtid, passerade vi lunchrestaurangen Vegana dit vi slank in på lite vegetarisk lasagne och kikärtsbiffar med currysås. Baby uppskattade både maten och uppmärksamheten från våra pensionerade bordsgrannar.

Efter lunchen gick vi hem för att dricka hallonbladste och äta dagens bulle samt läsa ett mammigt magasin. Ungefär då somnade både Baby och jag och vi vaknade inte förrän den blivande fadern kom hem efter jobbet och hade med sig vår igen nyfixade micro! Det var ett glatt återseende som firades med att jag värmde vetedynan i micron för att se att den faktiskt funkade nu och gjorde det den ska**** efter att ha varit två gånger på reparation i totalt 8 veckor.

Och där var den dagen på ett ungefär! Emellan dessa spännande händelser så ägnades tiden mest åt rent logistiska och tidskrävande problem som att räckas ner till skorna då de ska av och på och ta sig upp från soffan för att räckas till fjärrkontrollen som givetvis inte var på en armlängds avstånd och sånt. Återkommer ev. imorgon med en ny hisnande redogörelse ifall ingenting ännu mer spännande***** händer innan dess!

* 3S, gå i trappor, hugga ved, tvätta fönster, promenader, dricka hallonbladste, vila... Detta betyder dock inte att jag inte försökt/försöker mig på dessa husmorsknep redan... Well okej, inte vedhuggningen och fönstertvätten då. Och all städning har den blivande fadern skött om.

** Det finns ingen logisk förklaring till detta.

*** Medveten om risken att gå ner sig.

**** Värma upp saker.

***** Barnafödsel.

Preggopyssel

I väntan på Baby så har jag ägnat mig åt att sy ett täcke/lekfilt. Täcket mäter 100 x 120 cm med vadd emellan. Och jag är riktigt nöjd med hur det blev till slut! Även om jag kanske slarvade lite på slutet med kantbandet och kviltningen.

Ena sidan är ett lapptäcke.

Och på andra sidan finns en uggleapplikation.

Nytt på babyfronten

Nada*. Niente**. Nichts***.

* Imorgon är det beräknade förlossningsdatumet.

** Och jag hoppas det börjar hända nåt riktigt, riktigt snart.

*** Det är så spännande och jag är lite otålig och lite nervös och det är bara så spännande.