Men nu har jag en riktigt irriterande gravidkrämpa som liksom inte riktigt vill ge med sig. Jag har i flera veckors tid nu dragits med sjuk fot, alltså så där att det gör ont när jag stöder på den och går. Först tänkte jag att den är väl överansträngd och det går över, men när det inte gick över så hasade jag mig iväg till hälsocentralen där en läkare undersökte min fot. Läkaren sa att det troligtvis är en graviditetsrelaterad inflammation i en sena under foten och att det tyvärr inte finns någon medicin eller smärtstillande de kan ge mig i det här skedet. Sen önskade hon mig lycka till och sa att förhoppningsvis är det bättre tills babyn föds. Om sisådär 10 veckor eller så. Suck alltså. Om jag hade haft sjukt i armen eller nåt istället, men foten alltså. Det är så frustrerande. Speciellt då vi bor på andra våningen och om vi ska ta oss nånstans Oliver och jag på dagarna, så är det till fots och/eller med buss som gäller. Så det enda som gäller just nu är att försöka vila foten så gott det går, men annars linka på bara. Ja, i mina löpskor förstås. Som är de fotsnällaste skorna jag har. Också de absolut fulaste. Oh well. Vara fin och lida pin eller halta i 10 veckor till. Valet är ganska enkelt. Fast när vi åker över till Stockholm nu i december ska jag verkligen försöka hitta ett par snygga och fotriktiga vinterskor nånstans. Så där, slutmarra här nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar