Jag vågade!

Har så länge varit trött på mitt tråkiga hår. Det har varit trött och slitet så länge. Tråkig frisyr. Det raknade från att ha varit ganska lockigt med förra graviditeten och sen tappade jag ju en massa med amningen. Och det hann ju inte riktigt återhämta sig heller innan hela cirkusen började om med en ny graviditet, men det fina med hår är ju att det växer ju alltid nytt sen även om man i perioder tappar det och det inte mår så bra. Men det är ju lite känsligt med hår. Att känna att man är ful i håret är inte roligt alls. Bara obekvämt. Man vill ju vara fin i håret liksom. Så jag kände att det var dags att göra något åt saken. Och samtidigt dags att ta tag i problemet att jag inte vågat gå och klippa mig till någon ny frissa här på Åland. Ja, ni hör ju. Trygghetsknarkare. Åtminstone då det gäller håret. Jag har i många års tid klippt mig hos en och samma frissa hemma i Jakobstad, men sist vi var hemma var hon på kurs i London och håret förblev oklippt och hemskt. Så jag bokade tid till Salongen som jag hört mycket gott om och igår bar det av. Jag sa som det var, jag är trött på mitt fula, trötta och slitna postgraviditets/gravidhår och att jag vill ha en frisyr. Vågar du klippa kort? frågade Anna som klippte mig och förklarade hur hon tänkte. Okej, så gör vi! sa jag och det här är resultatet. Jag är så nöjd!



"Vad fint!" och "att du vågade!" sa maken då han såg mig efter frisörsalongsbesöket igår. Och jo, jag vågade och glad är jag för det. Jej!