Jag vet att jag nyligen skrev att det får vara slut på det här bakbloggandet*, men jag kan inte hålla mig. Igår bakade jag och Oliver bullar för första gången och han tyckte det var helt sjukt roligt. Men det är ju helt klart ingenting man ska ägna sig åt om man har något annat på programmet den dagen. Att gå fram och tillbaka till närbutiken tog en och en halvtimme med paus för att hoppa i varje vattenpöl (men Oliver har verkligen blivit duktig på att gå nu! Han orkar gå nästan hur långt som helst), själva bakandet tog ju sin tid och städandet med allt vad det då innebar av att skura barn, mig själv, kök och dessutom lite badrum tog ju också tid. Men det var det värt. För det var en glad liten unge som bakade och bullarna blev goda också. Hurra!
Och nu tänker jag inte vara fånig och lova någon mer gång att inte blogga om någon viss grej igen. Det är antagligen en tidsfråga med mitt bakande ändå, snart blir det bara bebis, bebis, bebis ändå.



*Ärligt talat så vet jag inte vad som tagit åt mig. Jag har aldrig varit så här huslig förr. Jag skyller på graviditeten, annars vet jag inte vad det är.